Trötta på spammandet nu eller? Jenny? Syrran? Okända som jag inte vet vilka det är?
Ålrajt. Jag finns här från och med nu.
Puss.
Jag är stubinstina alltså finns jag.
Går omkring och stör mig på att stubinstina är upptaget på WordPress. Tänker att det finns väl fan ingen annan på hela internet som kallar sig stubinstina? Det gör det inte heller, visar det sig. Det är jag som har skapat stubinstina.wordpress.com för typ sju år sen. Jubel.
Just nu håller jag på att exportera den här bloggen dit. Jag vet inte riktigt hur det funkar, men det lär vi ju få se.
Och ja. Jag vet. Jag borde jobba etcetera.
Och nu då?
Nu har jag fixat och haft mig. Och nu då? Den här bloggen känns för passé, för stor och åbäkig, inlägg från hundra år tillbaka. Jag vill ha en ny. Ändå. Jag är hopplös. Jag behöver hjälp. Jag knarkar bloggar.
Kaffedrömmen som gick i kras, motionshetsen som nonchalerades.
Jag ska träna varje dag. Det har varit mottot sista veckan. För att bli slut i huvudet, inte orka tänka så mycket, älta så mycket och ångesta så mycket. Det är en bra plan. Har funkat hyfsat, dessutom. Men idag blev det bil till jobbet i stället för promenad. Jag var sen och orkade inte svettskynda mig. För att trösta mig lite bryggde jag med mig en stor balja kaffe att smutta på under den första arbetstimmen, i stället för att gå direkt på jobbets giftautomat.
Jag välte ut kaffet efter omkring sju minuter.
Torsdagstrivsel.
Den misslyckade joggingturen, skallebanksmorgonen.
Skulle springa hem från jobbet i natt. Hann inte iväg till gymmet på förmiddagen. Pallade tio minuter jogg, sen astmaattacksliknande andningspaus och efter det kom jag inte riktigt igång igen.
I morse var det ett jäkla bankande i skallen när jag vaknade. I blame jogging. Och Kanada.
Hjärnan behöver kattbjörnar.
Den jävla hjärnan, det är makabert hur den fungerar. Fick en släng av ångest för en halvtimme sedan och började givetvis tänka på alla filmsekvenser som gjort ont i mig, alla dödsångestpanikskräckfilmer jag sett av outgrundliga anledningar, alla tortyrmardrömmar jag haft. Hjärnan funkar så. ”Jaha”, säger hjärnan. ”Mår du dåligt i huvudet? Men kolla här då!” Och sen sitter jag där. Och tänker på allt vidrigt som ens går att föreställa sig.
Så jag neutraliserade med det här. Röda pandor. Kattbjörnar. M:s favoritdjur över alla andra. Och kanske mitt också.
Håll till godo.
Hade jag hetat Peter Siepen hade jag lätt fått jobba i sparkdräkt.
Det är allt jag säger. Nu ska jag laga mat. Snart.
Tid att resa sig ur soffan.
Jag hade tänkt träna innan jobbet idag, men det hinns inte med. Somnade i hyfsad tid igår men är ändå helt färdig. Trots att jag precis varit ledig i fyra dagar. I stället för träning blir det storkok, så jag har matlådor under veckan. Tänkte lyxa till det ordentligt med spaghetti och krossade tomater. Jag kan det där med vardagsflärd.
P.S.
Ungefär så här ser den ut. Tror jag.
Monstret i rummet.
Jag är dödstrött. Det har varit en skitdag på många sätt. I morgon sätter en ny 70-timmarsvecka igång. Allt detta gör att jag väldigt gärna vill sova. Faktumet att det någonstans i sovrummet gömmer sig en ENORM nattfjäril gör att jag inte vill det. Vi vet ju alla hur dom gör. Hur dom gömmer sig under sängen tills man somnat och dom kan lägga ägg i våra öron och skratta hånfullt åt hur vi ser ut när vi sover.
Jävla nattfjärilspack.
burdusinabsurdum.wordpress.com 