The resfeber.

Fascinerande hur jag blir. Tänker inte på det nästan alls och sen helt plötsligt pow. Fyra dagar i utriket gör mig alldeles nipprig. JAG MÅSTE JU KÖPA SAKER, FÖRSTÅR NI VÄL? Jag måste faktiskt det. Och jag leker med tanken på att köpa en kabinväska. Har kollat måtten på Ryanair och det finns på Clas Ohlson som passar bra. Slippa bära på saker är ju schysst. Och om jag skaffar kavaj och pumps också kan jag låtsas att jag är på affärsresa. Ska bara ner till Malta och close några deals. Ni vet hur det är.

I stort sett allt det där var lögn.

Men solen skiner ute, det är nästan tio plusgrader trots att klockan bara är tio på förmiddagen och det är svårt att inte peppa upp sig. Det är nog sunt också, med tanke på att en ny 70-timmarsvecka börjar idag. Så, ja. Lite Maltapepp kan ju lätta upp stämningen.

Åh. Och jag är ordförande igen. Inte som Mao, men nästan.

Manifestera mera.

Nu, när jag väl tänkt tanken en gång, kan jag inte sluta. Vi måste dra ihop folk. Ordentligt med folk. Det kan inte vara så att när en manifestation mot rasism och främlingsfientlighet anordnas drar den hälften så många deltagare som när Svenskarnas parti manifesterar. Det kan inte vara så. Det får inte vara så. Folk får inte vara så. Jag blir så jävla ledsen över att människor inte orkar bry sig mer, inte orkar engagera sig mer. Det är så ledsamt. Ett halvdant event på Facebook, skapat två dagar i förväg, med usel spridning. Det är det vi klarar av, vi Karlstadsbor. Det är det vi mäktar med. Nazisterna i Svenskarnas parti sköter sig bättre, de utnyttjar den demokrati de motsätter sig bättre. Det är fanimej sjukt och sanslöst och ingenting annat.

Det måste bli någon form av ändring. Människor måste fan orka stå för vad de tycker.

Two weeks notice.

Om fjorton dagar är jag i Malta. Som fan. Jag är i Malta som fan. Fast det måste ju rimligtvis heta på Malta. Jag är på Malta om fjorton dagar. Jag och my biatches. Det kommer bli så fint och jag är så taggad och jag längtar så. Jag tror inte det slog mig förrän igår, typ, att vi faktiskt sticker snart. Jag är utomlands så himla sällan så det är alltid en stor grej för mig. Tagg, tagg, tagg!

Ska köpa badshorts. Tänk om jag kommer bada. Utomhus. Bland folk. Det har jag inte gjort på säkert sex-sju år. Och jag har nog inte gjort det nykter på tio år. Blir nog inget bad. Men det blir nog sol. Sol. Soooool på Malta.

Nu försöker jag mest fördriva tiden. Sitter på jobbet. Har egentligen lite jox att klara av och borde skriva klart verksamhetsberättelsen. I morgon är det årsmöte i klubben. I morgon blir jag ordförande igen, om inte folk skriker ”NEJ!” och ”VOTERING!”. Annars blir det jag och O som axlar ordförandeskapet. Jag tror det kommer bli bra. Roligt och hemskt. Jag ska boka in oss båda på grundutbildningen till hösten. Jag skulle nog må bra av att gå om den. Förra gången jag var där hade jag aldrig arbetat fackligt, aldrig suttit i en förhandling, aldrig fattat ett enda beslut om någonting. Det mesta gick över huvudet på mig, om sanningen ska fram. Och det ska den! Som mugglarna säger.

VM i ordbajs slutar nu. Inte nu, men NU! Efter jobbet blir det Friskis, sen verksamhetsberättelse, sen sömn. I morgon antirasistdemonstration, sen årsmöte, sen sömn. Sömn. Sömn.

Maj, mysmånaden.

Det kommer bli bra i maj. Det börjar ju förvisso redan i april. Den 25 april susar tre av världens bästa människor till Malta. Förhoppningsvis får vi lite värme, lite konstig mat och massa skratt och sånt livsnödvändigt. Sen i maj lyder planen som följer:

Ledig från 8 maj och en vecka framåt. Åker till Malmö och blir tatuerad, samt träffar den hårige.
Ledig den 17 maj, ska se Roky Erickson. J och P kommer, kanske T och K.
Den 24 maj åker jag och syrran (och förhoppningsvis ett par till) till Örebro för Metallsvenskan.

Det är en del ledigt, en del komp och en semesterdag som går åt. Men det är det fanimej värt, för det innebär att jag inte kommer bränna ut mig i maj i alla fall! Hyvens, inte sant?

Sen är det juni och nästan semester.

Puss!

Ledig.

Jag är ledig idag. Om vi bortser från att jag måste plugga svinmycket matte, och det gör vi mer än gärna, så ska jag nu dricka kaffe och läsa bok i ett par timmar.

Det gör mig lyckligare än ord kan förklara.

Allt jag begär.

Är det här. Det är ju det perfekta huset. Nära en sjö, långt från grannar men bara tio minuter från stan, sextio kvadratmeter, liten gäststuga. Saaben slängde jag bara dit. Den skulle göra sig så bra där och jag skulle göra mig så jävla bra i en Saab. Allt på bilden kan bli mitt för 500 000-600 000 riksdaler ungefär.

Som. Jävla. Hittat. HITTAT!