Går omkring och stör mig på att stubinstina är upptaget på WordPress. Tänker att det finns väl fan ingen annan på hela internet som kallar sig stubinstina? Det gör det inte heller, visar det sig. Det är jag som har skapat stubinstina.wordpress.com för typ sju år sen. Jubel.
Just nu håller jag på att exportera den här bloggen dit. Jag vet inte riktigt hur det funkar, men det lär vi ju få se.
Och ja. Jag vet. Jag borde jobba etcetera.
Jag ska träna varje dag. Det har varit mottot sista veckan. För att bli slut i huvudet, inte orka tänka så mycket, älta så mycket och ångesta så mycket. Det är en bra plan. Har funkat hyfsat, dessutom. Men idag blev det bil till jobbet i stället för promenad. Jag var sen och orkade inte svettskynda mig. För att trösta mig lite bryggde jag med mig en stor balja kaffe att smutta på under den första arbetstimmen, i stället för att gå direkt på jobbets giftautomat.
Jag välte ut kaffet efter omkring sju minuter.
Torsdagstrivsel.
Skulle springa hem från jobbet i natt. Hann inte iväg till gymmet på förmiddagen. Pallade tio minuter jogg, sen astmaattacksliknande andningspaus och efter det kom jag inte riktigt igång igen.
I morse var det ett jäkla bankande i skallen när jag vaknade. I blame jogging. Och Kanada.
Det är allt jag säger. Nu ska jag laga mat. Snart.
Jag hade tänkt träna innan jobbet idag, men det hinns inte med. Somnade i hyfsad tid igår men är ändå helt färdig. Trots att jag precis varit ledig i fyra dagar. I stället för träning blir det storkok, så jag har matlådor under veckan. Tänkte lyxa till det ordentligt med spaghetti och krossade tomater. Jag kan det där med vardagsflärd.
Jag är dödstrött. Det har varit en skitdag på många sätt. I morgon sätter en ny 70-timmarsvecka igång. Allt detta gör att jag väldigt gärna vill sova. Faktumet att det någonstans i sovrummet gömmer sig en ENORM nattfjäril gör att jag inte vill det. Vi vet ju alla hur dom gör. Hur dom gömmer sig under sängen tills man somnat och dom kan lägga ägg i våra öron och skratta hånfullt åt hur vi ser ut när vi sover.
Jävla nattfjärilspack.
…och man har somnat vid tre-halv fyra. Det där, ni vet. När jag fortfarande, tre timmar innan jag skulle gå upp, tänker att jag lägger fram träningskläder ifall att jag blir sugen på att träna innan jobbet. Haha. Haha. Haha. Och så vidare.
Kläderna är med till jobbet i stället, tänkte sticka dit direkt efteråt. Har fått en idé om att jag ska träna varje dag. I alla fall en vecka eller så. Jag tror på nåt sätt att om jag kör slut på kroppen kommer huvudet lugna sig. Eller så. Det vore schysst i alla fall. Inte för att jag känner mig lika jobbsliten nu som före semestern, men det snurrar så i huvudet. Hela tiden. Flera nätter i rad har jag drömt om antingen politik eller arbete. Eller båda i kombo. Jag har festat med Lady Dahmer, räknat röster på valnatten, debatterat mot sverigedemokrater och fan vet vad.
Om jag bränner ut mig i år och ska berätta för någon om när det började så tror jag det var i morse. När jag läste en tidning från 18 augusti utan att fatta det. Trots att mannen som skrivit ledartexten gick bort för några veckor sedan. Trots att det var gamla nyheter i topp. Trots att jag var med och gjorde den jävla tidningen. Det var en helt bisarr upplevelse när jag insåg det.
Kommer inte ihåg om jag skrev igår om min sociala medier-fria vecka. Men så tänkte jag i alla fall. När det jävla valet är över ska jag logga ur. Läsa, sticka, träna, sova i en vecka. Ja. Och jobba såklart.
Jag vet att jag startade en blogg förut. Om att jag skulle sluta mitt överspenderande och blabla. Men vart fan tog den djävulen vägen? Jag tänker hur som helst starta en till.
I skrivande stund har jag 200 kronor på banken. Trots att jag fick ut drygt 22 000 i lön. Detta går icke längre, kamrater. Det måste bli ett slut. Jag har ett sånt jävla Lyxfällan-moment. ETT SÅNT JÄVLA LYXFÄLLAN-MOMENT.
Aha, här är den. Jag kommer skriva där nu ett tag. Kanske ett par veckor. Kanske, om jag är duktig, helvetet fryser till is och grisar börjar flaxa, flera månader.
Mors!
Semestern är över. Om några timmar hojar jag till kneget för ytterligare 48 veckors härligt arbete. Jag är nog en smula ironisk. Men på ett bitterljuvt sätt känns det rätt okej ändå. Det är ju så här det ”ska” vara. Och lite ser jag fram emot att kanske få lite mer struktur på saker och ting.
Det säger jag er, att när jag blivit mångmiljonär så ska jag ha en dagskalender på alla väggar i lägenheten, en mat och sov-klocka och någon som ringer till mig en gång i veckan och ber mig diska.
Kollar en på vilka sökmotorfraser som leder hit känns det mesta rätt vettigt. Det mesta har med burdus att göra, absurdum, hårdrock, festivaler och olika bandnamn.
Och så kommer det. ”Möglig penis.” Och det är inte bara en gång någon har funnit min blogg via den sökningen. Det är inte bara två gånger. Det här oroar mig.
Det här borde oroa DIG!
Det var nog det jag hade att komma med för tillfället. Nu ska jag gå på helg!
burdusinabsurdum.wordpress.com 