Bemärkelsedag.

Idag är det dags. Idag fylls det. Ni kanske kommer ihåg alla mina nedräkningsinlägg som jag haft de senaste veckorna?

Nää. Det är kanske inte riktigt min grej att fylla år. Men den här gången är det alla tiders! M kommer ikväll. Det är inte tråkigt alls.

Dessutom finns det en märklig tillfredsställelse i att se folk man inte känner gratulera en på Facebook. Det blir lite diktatorkänsla över det hela. Lite så jag kan tänka mig att Kim Jong Il känner när han pallat upp sig på någon piedestal för att ta emot folkets hyllningar.

Kanske en smula överdrivet, men ändå. Han är ju död i vilket fall.

En dag som alla andra.

Jag har druckit kaffe, diskat, tvättat sängkläder, städat, gjort ren ugnen, fått en hantverkare halvt genom badrumstaket, gått ut med soporna och handlat.

Så mycket att göra, så lite tid.

Men idag skiter jag i’t. Tanken var att jag skulle påbörja städning av lyan, och jag kanske gör det. Om jag piggnar till. Men än så länge är jag helt slut och död. Jag har redan gett mig själv tillåtelse att enbart snacksa, sticka, dricka kaffe och glo på skräp idag, om jag så vill.

Men sen sätter det igång. Jag ska se om jag kan bena lite i det hela, kanske mest för att se så jag faktiskt inte är dubbelbokad ändå.

På torsdag kommer M, på fredag P och massa annat folk – helgen kommer nog gå rätt fort. Nästa helg är jobbhelg och på lördagen ska T avtackas. Japp, det ska supas med arbetskamrater. Igen. Det hände i lördags också. Det är inte klokt. Helgen efter det åker jag till Göteborg för lunchmöte, finhäng och matmässa. Helgen efter det är det jobbhelg igen och sista spelningen för Värmland Hardcore på lördagen. Det känns som att det är något mer som händer den lördagen, men jag hoppas inte det. Helgen efter det lirar Gehennah och Motorbreath och lyan kommer vara full med folk. Helgen efter det spelar Nasum och Massgrav i Stockholm och DET SKITER JAG I! Då ska jag sova. Fast det är ju jobbhelg också, såklart. Helgen efter det kommer Signe hit, om allt går som planerat, och oktober blir lugn och nykter och lugn och nykter. Fram till sista helgen såklart, då är det W.A.S.P.

Pust och stön. Jag blev trött bara av att skriva ned det där.

Så, ja. Det får nog bli rätt lugnt idag. I morgon är det dags att sanera lyan så den kan supas sönder igen. Jag ser fram emot den här helgen med barnslig förtjusning.

Orsak och verkan.

Jag kommer på mig själv med att fundera över om jag ska köpa på mig något jävla acnemedel. Men det kanske är bättre att helt enkelt sluta leva på läsk och snacks? Och öl.

Idag är en sån där dag när jag måste göra saker. Städa. Bära lite möbler. Bära lite mikrougnar. Diska.

Jag brygger just nu jävligt mycket, jävligt starkt kaffe. Det tog mig en kvart i morse att lista ut vilken dag i veckan det är. Det är lite på den nivån idag.

Ångest for the greater good.

Så. Jag skriver en krönika. Får ångest för att den är för hård och elak. Ändrar. Skriver om. Omformulerar och stryker alltför värdeladdade ord.

Läser den i dagens tidning.

Och får ångest för att den är för snäll, mesig, tillrättalagd och feg.

Ack. Denna ångest över att bli läst. Denna längtan efter att bli läst.

Jag drar och köper frulle i stället.

Allt förändras, allt är som vanligt.

På söndag flyttar P till Stockholm och Jenny. Det är fascinerande hur fort det gått. Och ändå är jag så säker på att det är helt rätt.

Jag söker lägenheter i Göteborg och planerar outfits och funderar på hur jag ska lösa min lägenhet och ger bort saker på Facebook för att göra plats för en ny katt.

Och ikväll tänker jag supa mig full med min storasyster.

Allt är som vanligt. Men ändå inte. Livet, detta intressanta fenomen.

Tjugo personer gillar mig.

Eller, i alla fall det jag skrivit. Tjugo personer rekommenderar min senaste krönika på Facebook. Det ultimata ömhetsbetyget.

Vargkrönikan rekommenderas av ett sextiotal.

Japp. Jag håller koll på sånt här. Så stäm mig då.

Vad skulle du vänta dig?

Helt ärligt… Om du läser det här:

Hej,

Mitt namn är XX, jag är alldeles strax 31 år gammal och bor i XX. Jag arbetar för närvarande som nattchef och redigerare på XX.

Nattchef har jag varit på heltid sedan årsskiftet, innan dess redigerade jag från hösten 2007. Innan jag kom till XX arbetade jag i drygt ett år som inhoppare på XX – det innebar allt från krönikeknåpande till mordrättegångsbevakningar, det vackra i att vara inhoppsvikarie. Även om det var flera år sedan jag skrev nyhetstexter skriver jag fortfarande regelbundet krönikor och recensioner och även kortare blåljusgrejer för webben om något större skulle inträffa.

Jag skriver det här för att visa att jag finns och hoppas att ni kan ha mig i åtanke vid eventuella framtida öppningar. Jag trivs alldeles ypperligt på XX, både med arbetsuppgifter och arbetskamrater, men känner att det är dags att göra något annat. XX lockar mig av flera anledningar, jag har alltid stormtrivts under mina många besök och jag har mängder med fina vänner och kamrater i stan. Den främsta anledningen är väl dock att jag och en av dessa fina kamrater har insett att vi är en smula mer än kamrater. Jag har alltså fördelen att kunna flytta till XX med kort varsel då jag har boende hos min kamrat som är mer än en kamrat fram tills jag hittar något eget.

Lite mer om mig som person kanske kan vara av intresse. Jag skulle nog beskriva mig själv som en film- och festivalnörd, jag finner inget högre nöje än att lösa världsproblemen över ett knippe bärs i goda vänners lag, jag älskar att diskutera och filosofera kring allt som har med samhälle och politik att göra och fascineras av hur många olika synpunkter det kan finnar på en och samma fråga. Jag bor själv i XX med två katter, snart tre (men har en bit kvar tills jag blir en riktig crazy cat lady) och har gjort så sedan jag flyttade tillbaka från Malmö 2007. Min romantiska syn på det skrivna ordet har funnits med sedan små, knubbiga barnsben och att jag ville arbeta på tidning stod klart hyfsat tidigt.

Jag har tyckt om alla mina olika arbetsuppgifter på redaktionerna jag varit på, men hyser nog en alldeles särskilt varm känsla för redigering och layout. På XX arbetar vi med News Pilot som redaktionellt system och redigerar i InDesign, jag kan Photoshop hjälpligt och Illustrator lite mindre hjälpligt. Men framför allt är jag jävligt hungrig och gillar livet bäst när jag får lära mig nya saker som jag inte ens visste att jag ville kunna.

Jag bifogar både CV och arbetsprover vid önskemål.
Vill ni ha referenser får ni dessa av blablablablabla.

Jag hoppas att ni har mig i åtanke inför framtiden. Alla anställningsformer är högintressanta för mig.

Tveka inte att ringa om ni undrar över något eller om jag varit oklar ­– eller om ni bara vill prata om det senaste utspelet från Lars Vilks och vad man egentligen kan dra för slutsatser av det.

…skulle du då förvänta dig en prydlig, dräktprydd sak?

Vänliga hälsningar,
lunchmötesnojarn

PS. Lägg mer än gärna märke till korrfelet.

Ljuset i slutet av tunneln.

Så. Efter den vidrigaste dagen på jobbet på riktigt länge, efter det argaste och längsta mejlet jag någonsin skickat till mina chefer, vaknar jag upp till detta:

Hej Stina,
Tack för din intresseanmälan.
Kul att du vill jobba hos oss på XX.
Just nu har vi inga lediga tjänster, men sånt brukar ju ofta ändra sig snabbt – kanske framför allt på redigeringsfronten.
Jag ser till att vi lägger in ditt brev i vår ”jobb-bank”.
Samtidigt vill jag tipsa dig om att med jämna mellanrum hålla utkik på xx.se. Vi har en öppen rekryteringspolicy och lägger ut alla lediga tjänster där.
Ha´t bäst och hoppas att vi ses framöver.

Kanske finns det ett hopp ändå.

Sofflördag.

Jag har faktiskt varit en smula duktig. Jag har diskat, torkat ur lite skåp, plockat i vardagsrummet och på balkongen. Inte fy skam om ni frågar mig. Och så super jag inte, kanske den största bedriften av alla. Men så kommer ju tveklöst den här tidpunkten, precis nu, när man helt plötsligt har så tråkigt och är så rastlös och bara vill prata med massor av folk hela tiden.

Aja. Det går över. Jag har börjat läsa Tisdagarna med Morries. Det borde du också göra.