Hjärnan behöver kattbjörnar.

Den jävla hjärnan, det är makabert hur den fungerar. Fick en släng av ångest för en halvtimme sedan och började givetvis tänka på alla filmsekvenser som gjort ont i mig, alla dödsångestpanikskräckfilmer jag sett av outgrundliga anledningar, alla tortyrmardrömmar jag haft. Hjärnan funkar så. ”Jaha”, säger hjärnan. ”Mår du dåligt i huvudet? Men kolla här då!” Och sen sitter jag där. Och tänker på allt vidrigt som ens går att föreställa sig.

Så jag neutraliserade med det här. Röda pandor. Kattbjörnar. M:s favoritdjur över alla andra. Och kanske mitt också.

Håll till godo.

Motionera mera.

Min plan på att träna varje dag kom på skam redan under dag två eftersom jag kom till badhuset en kvart efter stängning. Så går det när man tror att det är fredag på en lördag. Fick bli en promenad i stället. Inte helt uselt, men inte så bra. I morgon är det valdag, då blir det långträning som uppvärmning. M kommer vara bakis i vilket fall. Sen plocka lite här hemma. Vid sju tänkte vi inleda en liten valvaka. Syrran kommer, kanske grannarna. Jag är så himla, himla, himla, himla nervös.

Alltså. Så himla nervös.

Det där när klockan ringer 06.00…

…och man har somnat vid tre-halv fyra. Det där, ni vet. När jag fortfarande, tre timmar innan jag skulle gå upp, tänker att jag lägger fram träningskläder ifall att jag blir sugen på att träna innan jobbet. Haha. Haha. Haha. Och så vidare.

Kläderna är med till jobbet i stället, tänkte sticka dit direkt efteråt. Har fått en idé om att jag ska träna varje dag. I alla fall en vecka eller så. Jag tror på nåt sätt att om jag kör slut på kroppen kommer huvudet lugna sig. Eller så. Det vore schysst i alla fall. Inte för att jag känner mig lika jobbsliten nu som före semestern, men det snurrar så i huvudet. Hela tiden. Flera nätter i rad har jag drömt om antingen politik eller arbete. Eller båda i kombo. Jag har festat med Lady Dahmer, räknat röster på valnatten, debatterat mot sverigedemokrater och fan vet vad.

Om jag bränner ut mig i år och ska berätta för någon om när det började så tror jag det var i morse. När jag läste en tidning från 18 augusti utan att fatta det. Trots att mannen som skrivit ledartexten gick bort för några veckor sedan. Trots att det var gamla nyheter i topp. Trots att jag var med och gjorde den jävla tidningen. Det var en helt bisarr upplevelse när jag insåg det.

Kommer inte ihåg om jag skrev igår om min sociala medier-fria vecka. Men så tänkte jag i alla fall. När det jävla valet är över ska jag logga ur. Läsa, sticka, träna, sova i en vecka. Ja. Och jobba såklart.

Jag gjorde en bokhörna i stället.

Det blev inget badhus. Det blev en bokhörna. Jag har haft en förut, för längesen, och när jag fick hem gungstolen som stått hos farmor bestämde jag mig för att skaffa en igen. Men den har mest varit en avstjälpningsplats för kläder, verktyg, tidningar, garner och en och annan katt. Men i dag satte jag igång och rensade undan lite, fixade, dammsög, och voila: En läshörna. Lyckan är stor. Just nu läser jag Den frusna trädgården. Småmysig, om än inte strålande.

Torsdagen, ack den torsdagen.

Jag hade ställt klockan på 09. I morgon ska jag upp 06.30. Jag vet att det inte är speciellt om man som jag inte är speciell och arbetar nätter jämt. Förutom då, varannan fredag. När jag går upp 06.30. Det är ett oskick av rang. Men det var inte det jag skulle prata om.

Jag hade ställt klockan på 09 för att hinna simma innan tvättiden började klockan 11. Men jag tog mig inte iväg. Jag har dock gjort andra asbra saker. Jag har ätit frukost, druckit kaffe och läst tidningen. Nu dricker jag kaffe igen och funderar över hösten, över valet, över FI och V och beslutsångesten jag känner. På söndag är det liksom sista chansen. Då måste jag ha bestämt mig. Men jag väntar nog tills dess. Jag väntar till sista sekunden. Jag vet inte hur jag ska lösa det annars.

Överallt kommer människor och berättar för mig hur jag ska rösta. En del anklagande, en del peppande. Jag har ändå röstat i ett knippe val nu, men aldrig, aldrig att jag känt mig så här kluven.

Jag längtar till måndag, med allt vad det innebär. Eller nej. Jag längtar till nästa helg. Då ska dessutom brorsan gifta sig. Då kanske den värsta valhetsen har lagt sig.

Frågan är nu om jag ska sticka och simma efter att jag slängt tvätten i tumlaren.

—

Nu ritade jag en skitful bild i Illustrator. Där jag simmade och ältade tankar om valet. Om och om och om igen.

När jag skulle spara den bombade hela skiten. Nu sitter jag här. Utan illustration till inlägget. Och tvättiden har redan börjat.

Men. Om jag vill ha en blogg om bara mig?

”Det kallas dagbok”, säger sambon och tittar på mig som om jag vore en idiot. Jag som skrivit dagbok i hela mitt liv och har flera på olika platser i detta nu Jag vet väl det. Men det är något fint med bloggar. Och jag har en för aktivism. En för mitt Lyxfällan-moment. Men bara jag då. Har inte jag någon? Jo. Det har jag ju. Den här.

Den har fått en uppdatering på ett år, och den uppdateringen ledde bara vidare till min andra blogg. Jag ska bli bättre här. Det är kul att ha sen. När jag av någon anledning vill veta vad som fick mig att må dåligt för ett år sen, eller två.

Just nu mår jag inte särskilt dåligt. Men inte heller så bra. Jag längtar efter en andningspaus. En känsla av lugn och ro. Ingen stress. Inga tankar på världens tillstånd. Ingen oro över inrikespolitiken. Det är konstigt hur mycket tid jag kan lägga ner på att fundera över hur andra människor har det, hur de tänker, varför de tänker som de gör och om jag inte på något sätt skulle kunna få dom att tänka annorlunda. Så här i valtider håller det beteendet på att äta upp mig fullständigt. Ta över och dränera mig på energi och annat sånt där. Som man behöver för att ta sig igenom en dag och en vecka och en månad och städa och äta och diska och duscha. Ni vet.

Det ska bli skönt när det är över. Valet alltså. Men åh, så jag önskar att vi fick anledning att fira efteråt. Annars vet jag inte hur jag ska återfinna det där lugnet.

Jag ska börja i helgen. Med att inte gå på spelning. Det är en bra start. Och i morgon ska jag tvätta. Och simma.