Jag hade ställt klockan på 09. I morgon ska jag upp 06.30. Jag vet att det inte är speciellt om man som jag inte är speciell och arbetar nätter jämt. Förutom då, varannan fredag. När jag går upp 06.30. Det är ett oskick av rang. Men det var inte det jag skulle prata om.
Jag hade ställt klockan på 09 för att hinna simma innan tvättiden började klockan 11. Men jag tog mig inte iväg. Jag har dock gjort andra asbra saker. Jag har ätit frukost, druckit kaffe och läst tidningen. Nu dricker jag kaffe igen och funderar över hösten, över valet, över FI och V och beslutsångesten jag känner. På söndag är det liksom sista chansen. Då måste jag ha bestämt mig. Men jag väntar nog tills dess. Jag väntar till sista sekunden. Jag vet inte hur jag ska lösa det annars.
Överallt kommer människor och berättar för mig hur jag ska rösta. En del anklagande, en del peppande. Jag har ändå röstat i ett knippe val nu, men aldrig, aldrig att jag känt mig så här kluven.
Jag längtar till måndag, med allt vad det innebär. Eller nej. Jag längtar till nästa helg. Då ska dessutom brorsan gifta sig. Då kanske den värsta valhetsen har lagt sig.
Frågan är nu om jag ska sticka och simma efter att jag slängt tvätten i tumlaren.
—
Nu ritade jag en skitful bild i Illustrator. Där jag simmade och ältade tankar om valet. Om och om och om igen.
När jag skulle spara den bombade hela skiten. Nu sitter jag här. Utan illustration till inlägget. Och tvättiden har redan börjat.