Varför rösta blankt när en kan rösta helt crazy?

Roar mig just nu, efter dagens tredje frukost (alla små hobbitar i världen stannar upp och sneglar beundrande på mig, undrar vad frukostarna bestått av: 1 – Potatisskruvar, 2 – Te och ostmackor, 3 – Yoghurt med skivad banan, blåbär och müsli), med att gå igenom de blankröster som inte riktigt lämnats blanka i årets val. De som liksom vill make a statement med sin röst. Jag har svårt att inte gilla det. Lite beroende av vad statementet är, givetvis.

Vad sägs om en röst på En hyvens tjomme? Den lades i Växjö. Jag undrar vem tjommen är. Vem Hans Majestät Konung Carl XVI Gustav råder det nog inga större tvivel om. Han fick en röst i Luleå. Kungen tackar och ler. I Hylte, Halland, röstade en frän människa på Led Zeppelin och gick sedan hem med tummarna hårt hållna. I Nyköping har någon röstat på Saras parti för ett trevligare samhälle utan smutskastning – måhända är röstaren Sara själv. Hela två personer i Göteborg röstade på Spindelpartiet, vilket jag bara kan föreställa mig måste betyda en mångdubbling av rösterna från föregående år. Bara att gratulera. Även Zlatanpartiet har fått två röster, en i Göteborg och en i Umeå.

Heja dig, Zlatan. Heja dig.

Nä, nu ska jag väl iväg och träna tror jag. Någon mer frukost blir det inte.

Whale hangover.

Inte för att jag drack igår. Lite läsk. Jag var så himla nervös att jag hade ont i magen. Jag sprang omkring som en yr höna och fixade mackor och te och snacks och sånt. Orkade inte sitta still. När första Valun kom som landade på 4,0 för F! – och fan vad var det, nästan 15 procent för SD? – sjönk det stenar i alla våra bröst. Så mycket är säkert.

Jag hittar saker att vara glad åt. Om förstagångsväljarna fått bestämma hade F! kommit in i riksdagen och SD hade fått nöja sig med att vara sjätte största parti, efter hela rödgrönrosa underbara röran (och M). Det bådar gott inför framtiden. Det får mig att tänka att jag kanske inte ska hata snorungar så mycket som jag faktiskt gör. F! gjorde bra val i flera kommuner, kanske framför allt Stockholm, och det är bra. Viktigt. Överhuvudtaget känns det som att de lokala valen varit bättre än riksdagsvalet. I alla fall här i bondlandet, där jag bor. Jag vet inte hur det gått för nazisterna i SvP i alla kommuner, men här fick de i alla fall nöja sig med ett litet, litet antal röster. Jag försöker glädjas åt det, men det är så jävla sorgligt att det ens finns en enda som röstar på skiten att det är svårt.

Den kommande veckan blir hemsk. Och de kommande fyra åren kan bli det också. Fan, det kanske till och med blir nyval. Det känns inte som någon omöjlighet.

Det var inte det här jag skulle blogga om. Jag skulle skriva om att det är svårt att orka sig iväg till gymmet idag. Haha. Jaja, vi får väl se vad nästa uppdatering handlar om.

Den stora tröttheten.

Jag har tillbringat veckor, månader, år med att vara rasande över att det finns människor i detta landet som väljer att lägga sin röst och sitt förtroende hos ett rasistiskt parti. Efter valkvällen 2014 känner jag mest en stor trötthet. En resignation. Inte nog med att människor väljer att lägga sin röst och sitt förtroende hos ett rasistiskt parti – de blir fler och fler. Reinfeldt avgår, Alliansen lämnar in avskedsansökan, gott så. Men det är för många besvikelser ikväll och framtiden är för otydlig och osäker för att det ska finnas någon glädje alls, känner jag. Jag är bara trött.

Whale day.

Det är valdag. Det är valdag.

Min sambo är försvunnen och jag tänkte ta tillfället i akt att dra till badhuset.

PS. Alltså ”försvunnen” som i att han nog sover på ett golv där det varit efterfest. Annars kanske jag hade väntat med badhuset.

PS2. Han är tillbaka nu. Han ligger på soffan, sover under en sliten filt, drömmer om potatismos och fiskpinnar. Jag har konditionstränat, styrketränat, simmat och bastat, I kid you fakking not. Nu ska jag städa badrummet.

Motionera mera.

Min plan på att träna varje dag kom på skam redan under dag två eftersom jag kom till badhuset en kvart efter stängning. Så går det när man tror att det är fredag på en lördag. Fick bli en promenad i stället. Inte helt uselt, men inte så bra. I morgon är det valdag, då blir det långträning som uppvärmning. M kommer vara bakis i vilket fall. Sen plocka lite här hemma. Vid sju tänkte vi inleda en liten valvaka. Syrran kommer, kanske grannarna. Jag är så himla, himla, himla, himla nervös.

Alltså. Så himla nervös.

Tick-tack-taktik.

Jag har velat. Fram tills nu. Jag har inte vetat om det varit värt det. En röst på F!, tänk om de inte kommer in, tänk om alliansen vinner, tänk om, tänk om. Nu har jag tänkt om! Jag tänker rösta idag, så jag slipper i morgon. I morgon tänker jag spendera tre timmar på badhuset, träna, simma, basta, när alla andra är i vallokalerna. Jag tänker rösta idag och jag tänker rösta rosa.

Och du? Tänk på det här.

Var inte en jobbig LO-boss. Taktikrösta på F!. Just nu är det ditt vettigaste alternativ om du vill
1 – bli av med allianshelvetet
2 – minimera rasisternas roll från och med nästa vecka

Just do it, som vi säger. Just fakking do it.

Det där när klockan ringer 06.00…

…och man har somnat vid tre-halv fyra. Det där, ni vet. När jag fortfarande, tre timmar innan jag skulle gå upp, tänker att jag lägger fram träningskläder ifall att jag blir sugen på att träna innan jobbet. Haha. Haha. Haha. Och så vidare.

Kläderna är med till jobbet i stället, tänkte sticka dit direkt efteråt. Har fått en idé om att jag ska träna varje dag. I alla fall en vecka eller så. Jag tror på nåt sätt att om jag kör slut på kroppen kommer huvudet lugna sig. Eller så. Det vore schysst i alla fall. Inte för att jag känner mig lika jobbsliten nu som före semestern, men det snurrar så i huvudet. Hela tiden. Flera nätter i rad har jag drömt om antingen politik eller arbete. Eller båda i kombo. Jag har festat med Lady Dahmer, räknat röster på valnatten, debatterat mot sverigedemokrater och fan vet vad.

Om jag bränner ut mig i år och ska berätta för någon om när det började så tror jag det var i morse. När jag läste en tidning från 18 augusti utan att fatta det. Trots att mannen som skrivit ledartexten gick bort för några veckor sedan. Trots att det var gamla nyheter i topp. Trots att jag var med och gjorde den jävla tidningen. Det var en helt bisarr upplevelse när jag insåg det.

Kommer inte ihåg om jag skrev igår om min sociala medier-fria vecka. Men så tänkte jag i alla fall. När det jävla valet är över ska jag logga ur. Läsa, sticka, träna, sova i en vecka. Ja. Och jobba såklart.

Jag gjorde en bokhörna i stället.

Det blev inget badhus. Det blev en bokhörna. Jag har haft en förut, för längesen, och när jag fick hem gungstolen som stått hos farmor bestämde jag mig för att skaffa en igen. Men den har mest varit en avstjälpningsplats för kläder, verktyg, tidningar, garner och en och annan katt. Men i dag satte jag igång och rensade undan lite, fixade, dammsög, och voila: En läshörna. Lyckan är stor. Just nu läser jag Den frusna trädgården. Småmysig, om än inte strålande.