På tisdag börjar nedräkningen.

Snart 2013. Som vackra Jenny skriver, snart är det vår. Snart är det sommar. Jag har kikat igenom lite bilder från i somras och är alldeles knäsvag. Mer sommar! Nu! Men först, vår, snösmältning, takdropp, fågelkvitter. Åh, det finns inget vackrare. Våren, årstiden som gör det värt att bo i ett landhelvete med ett halvårs höst och vinter.

Saker jag vet att jag ska göra 2013 är följande:

London.
Muskelrock.

Det är ju inte så mycket. Men man kan hoppas på mer. Som att min plan går i lås. I så fall kommer 2013 bli ett händelserikt jävla år. Men det är ju ingenting som man vet om. Än.

Julen var fin. Mycket ledigt. Mycket mat och öl. Och godis. Och snacks. Och kramar. Januari blir nyktert. I alla fall fram till den 31:a. Då är det dags för London. Och jag tror man kanske typ kölhalas om man inte dricker öl i England. Jag ser fram emot det. Ja, London också, såklart, men jag menar snarare en vit månad. Det är schysst.

Och så ska jag träna bort all tjockhet som lagt sig på kroppen. Juljävel.

Fail of the day.

Tina på jobbet har en del på sin sida varannan vecka som hon kallar för ”Fail of the day”. Jag ska också ha en sån. Här. I alla fall nu. I natt.

Jag hade varit i lägenheten i omkring trekvart innan jag insåg att det där klingande ljudet jag hörde när jag tog upp nycklarna när jag kom hem antagligen inte var ett löst mynt som trillade ur fickan utan min extranyckel som syrran gett tillbaka i helgen. Jag kollade fickan på jackan – ingen nyckel.

Skönt. Liksom. Det är ju ändå bara tio minusgrader ute. Så jag tog på mig sockar, tofflor och plockade med mig ficklampa. Och letade. Och letade. Alltså, det är inte superenkelt att hitta en silverfärgad nyckel på asfalt täckt av is. I mörker. I arktisk temperatur.

Efter tjugo minuter, drygt, gick jag in. Funderade på vad man egentligen får betala för att ersätta en extranyckel. Och så kollade jag i andra jackfickan.

En ny dag. En tisdag.

Jag tränade ju faktiskt igår. Första gången sedan Göran Persson konfirmerade sig. Jag har lite träningsvärk idag. Men frågan är om jag inte ska gå dit idag också. Jag är lite sugen. Lite sugen. Och benen är hårigare än någonsin. Ärligt, alla vet att det blir roligare att träna om man är hårig. Jag vet det. Ni vet det.

Jo. Jag gör det nog. Sen ska de sista klapparna hämtas ut från posten och sen, mina vänner, ska de slås in. Sen kanske jag dricker kaffe igen.

Lediga dagar är bra dagar.

Och shoppingsuget.

Inte för att jag skött mig så exemplariskt som planen var när jag startade shopstopp-bloggen, mycket långt därifrån. Men uppenbarligen har jag inte köpt så mycket saker. Som inte varit typ mat, alkohol eller apoteksgrejer. För nu sitter jag med ett shoppingsug av rang och försöker komma på olika anledningar till att inte shoppa. Det finns massor. Bland annat att det har varit en dyr månad och att jag i stort sett är pank. Och att jag lagt massa stålar på julklappar. (”Men jag har inte köpt någon julklapp till mig själv!” Hopplös!)

Jenny ger sig inte in i pepparkaksdebatten. Jag har gjort det. Men inte här. Jag låter bloggen vara fri från sådant.

Planen för i dag var att dricka julkaffe (check), träna, pyssla och plocka. Träna får jag nog göra senare, när syrran slutat tänker jag. Pyssla kan jag göra fram tills dess.

Men först: Fler rostmackor!

PS. I morgon är det dags att slå in julklappar till Let’s make a difference.

Söndagscykler.

Allt går i cykler. Mitt söndagsjobbande likaså. Jag arbetar varannan söndag. Ungefär varannan gång av dessa söndagar brukar jag vara bakis, varannan gång är jag inte bakis. I dag är jag inte bakis. Och tänker, som jag alltid gör, att det fan inte spelar någon roll. Det är precis lika drygt att söndagsjobba när jag har en nykter lördag i ryggen som när jag inte har det. Oftast när jag tänkt så är jag full kommande jobbhelg bara för att. Sen brukar jag tänka, när jag sitter på jobbet och är bakis, att jag aldrig mer ska arbeta bakis.

Och så går det runt. Söndagscyklerna.

Hur som helst. Jag är inte bakis. För i går byggde jag och syrran världens snyggaste pepparkakshus, bakade pizza och glodde på film. Jag planerar morgondagen. Jag tänker att jag ska ha en så jävla bra morgondag. Jag ska dricka julkaffe (seriöst, det är fan det godaste kaffet jag druckit någonsin, jag vill ligga med det), träna, hämta ut beställningar, slå in paket, bada och bara softa. Plocka lite. Fixa för helgen. Sova middag. Så jävla underskattat att sova middag.

Jag längtar tills i morgon.

Check. This. Out.

Jag har faktiskt gjort massor.

Jag har inhandlat och ätit frukost.
Jag har letat utbildningar och jobb.
Jag har skrivit cv.
Jag har ställt fram adventsstjärna och adventsljusstake.
Jag har köpt julklappar med syrran och druckit varm choklad.
Jag har sökt jobb och mejlat om en utbildning.
Jag har dammsugit och plockat.

Nu tänkte jag brygga mig en kopp julkaffe.

Så. Jävla. Fryntlig.

PS. Och titta här då.

Jag har ju alltid varit något av en förberedelsernas härskarinna.

I morgon bitti ska det åkas tåg. Saker bör göras innan dess. Kanske framför allt bör det packas. Det är gissningsvis huvudsaken.

Ja.

Uppdatera mera.

Det är måndag. Jag ska inte tillbaka till jobbet förrän nästa måndag. Förutom idag. För jag ska rätta lite skoluppgifter och sammanställa stressenkäten så att alla, inklusive de där välbetalda, faktiskt förstår innebörden av den. Att nio av tio på jobbet upplever daglig stress. Att hälften stressar så mycket att de får fysiska problem. Att de flesta jobbar övertid minst en gång i månaden och att över hälften aldrig skriver upp sin arbetade övertid. Det var bra att vi gjorde den där enkäten. Det kommer kännas fint att köra upp den i nyllet på XX nästa gång man påstår att det inte finns problem med övertid och stress på företaget.

Jag har för övrigt hittat ett jobb jag vill söka. I Borås. Ett vikariat. Kanske orkar få ihop en ansökan.

Nåväl, anledningen till att jag inte ska tillbaka till jobbet förrän nästa vecka, förutomidagförjagskarättaliteskoluppgifterochsammanställastressenkäten, är att jag just nu har helg, måndag-tisdag, och har semester onsdag-torsdag. Då ska jag till Stockholm, bo på hotell med syrran, hennes sambo och hans lillebror, se Marilyn Manson och Rob Zombie. På torsdagen ska jag hänga med en fin kamrat jag träffar alldeles för sällan, kanske fler fina kamrater om jag har tur och de är lediga (och inte åker till Danmark!!). På fredagen sticker jag till Göteborg (om SJ går med på att jag betalar med min jävla själ) och går på spelning, kramas och myser, super och härjar.

Det kommer bli en väldigt trevlig och tröttsam vecka.

Det är strålande sol ute och alltså svinkallt. Jävla vinter. Jävla årstid som får en att bäva för en klarblå himmel. Det är inte okej.

Den där snälla och kloka bloggen jag har vid sidan av har fått vänta lite. Jag har inte gjort så mycket bra på sistone helt enkelt. Men snart ska jag slå in dvd-boxar och ge bort, så då kanske jag förtjänar att blogga där igen. Och så ska jag skicka vantar till en insamling för Stockholms hemlösa. Det blir bra.