Kaffedrömmen som gick i kras, motionshetsen som nonchalerades.

Jag ska träna varje dag. Det har varit mottot sista veckan. För att bli slut i huvudet, inte orka tänka så mycket, älta så mycket och ångesta så mycket. Det är en bra plan. Har funkat hyfsat, dessutom. Men idag blev det bil till jobbet i stället för promenad. Jag var sen och orkade inte svettskynda mig. För att trösta mig lite bryggde jag med mig en stor balja kaffe att smutta på under den första arbetstimmen, i stället för att gå direkt på jobbets giftautomat.

Jag välte ut kaffet efter omkring sju minuter.

Torsdagstrivsel.

Den misslyckade joggingturen, skallebanksmorgonen.

Skulle springa hem från jobbet i natt. Hann inte iväg till gymmet på förmiddagen. Pallade tio minuter jogg, sen astmaattacksliknande andningspaus och efter det kom jag inte riktigt igång igen.

I morse var det ett jäkla bankande i skallen när jag vaknade. I blame jogging. Och Kanada.

Varför rösta blankt när en kan rösta helt crazy?

Roar mig just nu, efter dagens tredje frukost (alla små hobbitar i världen stannar upp och sneglar beundrande på mig, undrar vad frukostarna bestått av: 1 – Potatisskruvar, 2 – Te och ostmackor, 3 – Yoghurt med skivad banan, blåbär och müsli), med att gå igenom de blankröster som inte riktigt lämnats blanka i årets val. De som liksom vill make a statement med sin röst. Jag har svårt att inte gilla det. Lite beroende av vad statementet är, givetvis.

Vad sägs om en röst på En hyvens tjomme? Den lades i Växjö. Jag undrar vem tjommen är. Vem Hans Majestät Konung Carl XVI Gustav råder det nog inga större tvivel om. Han fick en röst i Luleå. Kungen tackar och ler. I Hylte, Halland, röstade en frän människa på Led Zeppelin och gick sedan hem med tummarna hårt hållna. I Nyköping har någon röstat på Saras parti för ett trevligare samhälle utan smutskastning – måhända är röstaren Sara själv. Hela två personer i Göteborg röstade på Spindelpartiet, vilket jag bara kan föreställa mig måste betyda en mångdubbling av rösterna från föregående år. Bara att gratulera. Även Zlatanpartiet har fått två röster, en i Göteborg och en i Umeå.

Heja dig, Zlatan. Heja dig.

Nä, nu ska jag väl iväg och träna tror jag. Någon mer frukost blir det inte.

Motionera mera.

Min plan på att träna varje dag kom på skam redan under dag två eftersom jag kom till badhuset en kvart efter stängning. Så går det när man tror att det är fredag på en lördag. Fick bli en promenad i stället. Inte helt uselt, men inte så bra. I morgon är det valdag, då blir det långträning som uppvärmning. M kommer vara bakis i vilket fall. Sen plocka lite här hemma. Vid sju tänkte vi inleda en liten valvaka. Syrran kommer, kanske grannarna. Jag är så himla, himla, himla, himla nervös.

Alltså. Så himla nervös.

Det där när klockan ringer 06.00…

…och man har somnat vid tre-halv fyra. Det där, ni vet. När jag fortfarande, tre timmar innan jag skulle gå upp, tänker att jag lägger fram träningskläder ifall att jag blir sugen på att träna innan jobbet. Haha. Haha. Haha. Och så vidare.

Kläderna är med till jobbet i stället, tänkte sticka dit direkt efteråt. Har fått en idé om att jag ska träna varje dag. I alla fall en vecka eller så. Jag tror på nåt sätt att om jag kör slut på kroppen kommer huvudet lugna sig. Eller så. Det vore schysst i alla fall. Inte för att jag känner mig lika jobbsliten nu som före semestern, men det snurrar så i huvudet. Hela tiden. Flera nätter i rad har jag drömt om antingen politik eller arbete. Eller båda i kombo. Jag har festat med Lady Dahmer, räknat röster på valnatten, debatterat mot sverigedemokrater och fan vet vad.

Om jag bränner ut mig i år och ska berätta för någon om när det började så tror jag det var i morse. När jag läste en tidning från 18 augusti utan att fatta det. Trots att mannen som skrivit ledartexten gick bort för några veckor sedan. Trots att det var gamla nyheter i topp. Trots att jag var med och gjorde den jävla tidningen. Det var en helt bisarr upplevelse när jag insåg det.

Kommer inte ihåg om jag skrev igår om min sociala medier-fria vecka. Men så tänkte jag i alla fall. När det jävla valet är över ska jag logga ur. Läsa, sticka, träna, sova i en vecka. Ja. Och jobba såklart.

Men. Om jag vill ha en blogg om bara mig?

”Det kallas dagbok”, säger sambon och tittar på mig som om jag vore en idiot. Jag som skrivit dagbok i hela mitt liv och har flera på olika platser i detta nu Jag vet väl det. Men det är något fint med bloggar. Och jag har en för aktivism. En för mitt Lyxfällan-moment. Men bara jag då. Har inte jag någon? Jo. Det har jag ju. Den här.

Den har fått en uppdatering på ett år, och den uppdateringen ledde bara vidare till min andra blogg. Jag ska bli bättre här. Det är kul att ha sen. När jag av någon anledning vill veta vad som fick mig att må dåligt för ett år sen, eller två.

Just nu mår jag inte särskilt dåligt. Men inte heller så bra. Jag längtar efter en andningspaus. En känsla av lugn och ro. Ingen stress. Inga tankar på världens tillstånd. Ingen oro över inrikespolitiken. Det är konstigt hur mycket tid jag kan lägga ner på att fundera över hur andra människor har det, hur de tänker, varför de tänker som de gör och om jag inte på något sätt skulle kunna få dom att tänka annorlunda. Så här i valtider håller det beteendet på att äta upp mig fullständigt. Ta över och dränera mig på energi och annat sånt där. Som man behöver för att ta sig igenom en dag och en vecka och en månad och städa och äta och diska och duscha. Ni vet.

Det ska bli skönt när det är över. Valet alltså. Men åh, så jag önskar att vi fick anledning att fira efteråt. Annars vet jag inte hur jag ska återfinna det där lugnet.

Jag ska börja i helgen. Med att inte gå på spelning. Det är en bra start. Och i morgon ska jag tvätta. Och simma. 

Two weeks notice.

Om fjorton dagar är jag i Malta. Som fan. Jag är i Malta som fan. Fast det måste ju rimligtvis heta på Malta. Jag är på Malta om fjorton dagar. Jag och my biatches. Det kommer bli så fint och jag är så taggad och jag längtar så. Jag tror inte det slog mig förrän igår, typ, att vi faktiskt sticker snart. Jag är utomlands så himla sällan så det är alltid en stor grej för mig. Tagg, tagg, tagg!

Ska köpa badshorts. Tänk om jag kommer bada. Utomhus. Bland folk. Det har jag inte gjort på säkert sex-sju år. Och jag har nog inte gjort det nykter på tio år. Blir nog inget bad. Men det blir nog sol. Sol. Soooool på Malta.

Nu försöker jag mest fördriva tiden. Sitter på jobbet. Har egentligen lite jox att klara av och borde skriva klart verksamhetsberättelsen. I morgon är det årsmöte i klubben. I morgon blir jag ordförande igen, om inte folk skriker ”NEJ!” och ”VOTERING!”. Annars blir det jag och O som axlar ordförandeskapet. Jag tror det kommer bli bra. Roligt och hemskt. Jag ska boka in oss båda på grundutbildningen till hösten. Jag skulle nog må bra av att gå om den. Förra gången jag var där hade jag aldrig arbetat fackligt, aldrig suttit i en förhandling, aldrig fattat ett enda beslut om någonting. Det mesta gick över huvudet på mig, om sanningen ska fram. Och det ska den! Som mugglarna säger.

VM i ordbajs slutar nu. Inte nu, men NU! Efter jobbet blir det Friskis, sen verksamhetsberättelse, sen sömn. I morgon antirasistdemonstration, sen årsmöte, sen sömn. Sömn. Sömn.

Att uppröras, beröras och förfäras.

Hej, och goddag.

Jag har varit ute på internet idag och läst en del. Tänker länka till två saker, ett blogginlägg som är gammalt men fantastiskt och en debattartikel som är lite gammal men sjukt aktuell.

För övrigt har jag tränat idag för första gången på sanslöst länge. Jag fick muta mig in på Friskis och är därmed pank. Men juggemaffian är belåten.

Adjöss och godbaj.

Beach 2013.

Jag är trött på att vara i oform. Jag är lat och seg. Ju mindre jag tränar desto tröttare blir jag. Det duger inte. Jag måste rycka upp mig.

Malta är bokat! Kommer bli så phett, som kidsen säger. Jag är sjukt peppad. Världens bästa tradition har fötts, sanna mina ord.

Det är allt. Jag orkar inte krama ur mig något mer. Har skrivit för mycket politik på sistone på andra ställen så jag ids inte göra det här också.

Piggelin, för övrigt. Kan vara världens bästa snacks. Synd att Majsan också tycker det.

Bakade scones till frukost.

Är Martha fucking Stewart. Jag har tvättat också. I stort sett nobelpris i allt till mig. Dessutom ska jag dra och träna när syrran slutat jobbet.

Tiotusenkronorsfrågan är om jag kommer kunna slita mig från rikspuckona på Flashback för att skura badrumsgolvet, eller om jag helt enkelt inte kan begära för mycket av mig själv.

I morgon börjar ett nytt helvetespass på jobbet. Men i dag fick jag reda på att Håkan Hellström kommer till Putte i Parken i sommar. Och som ni alla vet; Håkan en sommarkväll (eller i strålande sol för den delen) är fanimej bland det bästa som finns.

Fridens!