Bakade scones till frukost.

Är Martha fucking Stewart. Jag har tvättat också. I stort sett nobelpris i allt till mig. Dessutom ska jag dra och träna när syrran slutat jobbet.

Tiotusenkronorsfrågan är om jag kommer kunna slita mig från rikspuckona på Flashback för att skura badrumsgolvet, eller om jag helt enkelt inte kan begära för mycket av mig själv.

I morgon börjar ett nytt helvetespass på jobbet. Men i dag fick jag reda på att Håkan Hellström kommer till Putte i Parken i sommar. Och som ni alla vet; Håkan en sommarkväll (eller i strålande sol för den delen) är fanimej bland det bästa som finns.

Fridens!

Kära dagbok.

Nu har jag varit på väg till Friskis i omkring tre timmar. Jag har varit ombytt i omkring två timmar. Tanken var att jag skulle hinna dit före alla som slutar jobbet tidigt, eller som jobbar natt. Kära dagbok. Kära dagbok. Kära dagbok.

Nu går jag.

Utmaningen.

Nu jävlar, mina vänner. Nu får det vara nog. Jag har tre par jeans på väg, jeans som jag verkligen behöver för jag äger knappt några som inte är trasiga överallt. Jag har alltså tre par jeans på väg och håller på att göra mig för stor för dom innan dom ens kommit fram. Schysst grepp att köpa kläder som blir för små under frakttiden. Jag vet att senaste veckorna varit lite halvjobbiga, men vad fan. Det får ju finnas gränser för tröstätandet.

Jag vet att jag aldrig håller mina Friskistredagariveckan-löften, för jobb och jävelskap kommer alltid i vägen. Och latheten såklart. Men jag ska i alla fall aldrig mer åka bussjävel till jobbet. Jag ska inte snika åt mig skjuts hem. Jag ska sluta med läsk. Jag ska inte äta ute eller köpa hem mat för det blir ändå bara jävla pizza eller annat flottigt. Kastrullpoppade popcorn ska bli min enda last. Känner mig helt irriterad på mig själv. Jag är en grinig och stönig unge som inte gör vad jag sagt eller bestämt. Det måste fan bli ändring på det.

Jag vet inte riktigt hur jag ska göra för att få pli på mig själv. Inte ens juggemaffian i Viktklubben lyckades ju. Jag tänker att det blir bra om jag skriver allt här, men å andra sidan uppdaterar jag bloggen sjukt ojämnt och dessutom känns det lite som att internet skiter i om jag skriver att jag varit duktig eller att jag har fuskat.

Framför allt måste jag lära mig att göra annat än att äta när jag har tråkigt. Jag är en sådan hopplös tidsfördrivsätare, tröstätare, lyckoätare. Det är ju helt bisarrt vilket beteende. Folk svälter ihjäl, folk vänder på varenda krona för att ha råd med käk hela månaden, folk samlar burkar, lagar söndagsmiddagar för sjutton ungar och barnbarn. Och jag kan inte ens hushålla med käk till en enda person. Måhända en rätt märklig person, men ändå bara en person. Jag måste ta tag i det här. Åh, vad tjurig jag är. Kaffet ska drickas, då kommer jag nog bli lite gladare.

Utmaningen: Sista januari ska vågen inte överstiga 64 kilo (jag skrev först 640 kilo, det hade varit ett så bra korrfel). Sista februari ska den inte överstiga 62. Fanimej.

Civil olydnad.

Läser just nu Motståndets väg och kan inte riktigt sluta. Civil våldsfri olydnad är ju precis allt jag vill göra, det är ett så jävla skitraffinerat sätt att sabba för utnyttjande företag och våldsverkare, vapenförsäljare. Jag har en vd på jobbet som för tillfället inte riktigt slänger vatten på min eld heller. Det är så mycket som osar skit på jobbet att det börjar bli skrattretande. Och upprörande på samma gång. Och faktiskt en smula otroligt. Det är svårt att förstå att en företagsledning kan behandla sina anställda så jävla empatilöst.

Haha, fast det är det såklart inte. Det hörs ju på orden. Företagsledning. Anställda. Det är ju inte som att orden sjuder av jämlikhet. Det är ju inte det.

För att bli lite mer vardaglig hade jag tänkt att träna idag. Men glömde helt bort att vi ska fira brorsdottern. Så jag tänker att jag tränar efter det. Nu ska jag få kaffe, men först lite disk. Åh, och tvätta också. För jag tog en tvättid igår, men glömde liksom bort den. Med flit.

Kära dagbok.

Jag tycker inte om sojastrimlor, Farmen eller Carl Bildt. Jag gör verkligen inte det.

Queen of ambivalence…

M fick lyan han sökte. Så jävla bra! Känns som att en del av stenen som tynger ner mig försvann nu, nu får han äntligen slippa kollektivet och kan styra och ställa som han vill. Jag tror han kommer trivas jättebra. Och ha det helt pedantiskt välstädat hela tiden och storkoka, haha. Han är ett rart litet fruntimmer. Kruxet? Tja, om allt hade funkat så bra som jag hade hoppats och önskat skulle jag också flytta till den där lägenheten i april.

Såklart ska det alltid finnas ett krux. Det är lite så världen funkar.

Man kan inte alltid hata radioskval.

Man kan såklart säga att man alltid hatar radioskval och att allt som spelas på radio är imbecillt, uselt, hjärndött och massproducerat. Och det stämmer ju, i stort sett alltid.

Men radion har gett mig tre saker de senaste åren som jag är ohyggligt tacksam över. Den har gett mig Marina and the diamonds, Nikki and the dove. Och nu detta. Bombastisk apokalyps,  man tackar.

https://www.youtube.com/watch?v=ktvTqknDobU

…

Mitt nätkrigande går trögt. Jag orkar inte med folks idioti. Jag orkar inte med folk. Jag har en så jävla kass dag. Och ska snart gå till jobbet. De här grisveckorna kommer ta kål på mig. Vem som helst som känner sig manad kan diska och städa här hemma. Jag skiter i det. Katterna hjälper inte alls till.

Lagom till nästa inlägg ska jag ha ryckt upp mig.

Givande diskussioner finns det gott om.

Här är det kanske inte särskilt givande, men vi måste alla dra våra strån till stacken, i sann socialistisk solidaritetsanda. Jag gör så gott jag kan.

Kommentar #2

Jag har en känsla av att min kommentar på detta inlägg också kommer hamna i den politiskt inkorrekta sopkorgen. Så jag kör en repris. Håll till godo.

Whoa. Tusentals svenskar som klippt sina Ica-kort och sagt upp prenumerationen på Ica-Kuriren? Jag undrar hur många av deras 140 000 prenumeranter det är… Tusentals, det kan ju vara lite vad som helst. Hur många är det egentligen? Hur många tusentals är det som är med i den här bojkotten? Handuppräckning? Hur många har tagit ut sina pengar från Icabanken? Upp med en näve (icke knuten)! Hur stor var den övertygande majoriteten som efter att ha läst krönikan genast hämtade storsaxen ur översta lådan? Hur många av dessa 600 personer som kommenterade var det som likställde en krönika med en tidnings politiska färg (och alltså, lite per automatik, visade offentligt att de är rätt dumma i huvudet…)? Hur många? Hur många av Sveriges svenska vänner vet skillnad mellan en krönika, en ledare, en insändare, en artikel, ett blogginlägg, ett citat? Vet du det?

Jag tycker det raraste i ditt långa och mycket seriösa och svårt kränkta brev till styrelseledamöterna är detta: ”Det blir dock mer begripligt när man förstår att ICA-Kuriren står bakom och försvarar angreppet på svenskarna. Mazettis artikel ligger kvar på nätet och ICA-Kuriren fortsätter sålunda att sprida hat – ett hat som inte ens kan kommenteras eller bemötas.”

Haha, liksom. Säger hen som undviker att godkänna kritiska kommentarer på sin egen blogg. Heja dig!