Ungefär så här ser den ut. Tror jag.
Uncategorized
Whale day.
Det är valdag. Det är valdag.
Min sambo är försvunnen och jag tänkte ta tillfället i akt att dra till badhuset.
PS. Alltså ”försvunnen” som i att han nog sover på ett golv där det varit efterfest. Annars kanske jag hade väntat med badhuset.
PS2. Han är tillbaka nu. Han ligger på soffan, sover under en sliten filt, drömmer om potatismos och fiskpinnar. Jag har konditionstränat, styrketränat, simmat och bastat, I kid you fakking not. Nu ska jag städa badrummet.
Tick-tack-taktik.
Jag har velat. Fram tills nu. Jag har inte vetat om det varit värt det. En röst på F!, tänk om de inte kommer in, tänk om alliansen vinner, tänk om, tänk om. Nu har jag tänkt om! Jag tänker rösta idag, så jag slipper i morgon. I morgon tänker jag spendera tre timmar på badhuset, träna, simma, basta, när alla andra är i vallokalerna. Jag tänker rösta idag och jag tänker rösta rosa.
Och du? Tänk på det här.
Var inte en jobbig LO-boss. Taktikrösta på F!. Just nu är det ditt vettigaste alternativ om du vill
1 – bli av med allianshelvetet
2 – minimera rasisternas roll från och med nästa vecka
Just do it, som vi säger. Just fakking do it.
Kära dagbok.
Nu har jag varit på väg till Friskis i omkring tre timmar. Jag har varit ombytt i omkring två timmar. Tanken var att jag skulle hinna dit före alla som slutar jobbet tidigt, eller som jobbar natt. Kära dagbok. Kära dagbok. Kära dagbok.
Nu går jag.
Man kan inte alltid hata radioskval.
Man kan såklart säga att man alltid hatar radioskval och att allt som spelas på radio är imbecillt, uselt, hjärndött och massproducerat. Och det stämmer ju, i stort sett alltid.
Men radion har gett mig tre saker de senaste åren som jag är ohyggligt tacksam över. Den har gett mig Marina and the diamonds, Nikki and the dove. Och nu detta. Bombastisk apokalyps, man tackar.
Januari kommer bli bra, skrev jag…
…det var ju onödigt.
Avundsjuk.
Jenny har en fixarsöndag. Jag vill också ha det. Men jag jobbar.
Jag tar fixarsöndagen i morgon!
Jag ska diska, dammsuga, byta sängkläder, ta Signe till veterinär, handla kattmat och kattsand, se på fyra avsnitt av Terra Nova. Det kommer bli finemang.
Åh. Jag längtar tills i morgon!
Kssssss.
Man är aldrig så kissnödig som när man inte får kissa.
Med vänliga hälsningar,
Läkartid.
Tider som flytt.
Göteborg var fantastiskt, superkänslosamt, jätteskoj, lite ledsamt och väldigt, väldigt slitsamt. Mitt mest vuxna beslut på länge fattades söndag eftermiddag när jag bestämde mig för att åka hem måndag morgon i stället. Mums för det beslutet. Mums fillibabba. Alltså gick jag upp klockan sex i går morse, åkte tåg hem, duschade och stack till jobbet och jobbade tolv timmar. Och det var kanske inte de roligaste tolv timmarna jag arbetat.
Är ni redo för nästa J-uppdatering? I fredags fick jag reda på ytterligare en grej han ljugit om under tiden vi var tillsammans och fick lite nog. Först var jag full och skrev fina saker som ”fucko” och dylikt till honom. Men sen dagen efter sa jag att jag inte vill ha mer med honom att göra nu. Inte som kompis. Inte som ex. Inte som något.
Tredje gången gillt, måhända? Jag måste ju bara hela tiden komma ihåg att han i stort sett konsekvent beter sig som ett egoistiskt as som skiter i andra bara han räddar sitt eget skinn. Jag ska verkligen, verkligen, verkligen försöka komma ihåg det den här gången.
Annars finns det en herre vi kan kalla M som gjort helgen lite extra fin. Och självfallet alla andra jävelbra människor. Jag har så många bra människor runt omkring mig. Jag borde inte klamra mig fast vid dom som gör mig ledsen.
Nåväl. Nu hinner jag inte sitta här längre. Måste få frukost i den arma kroppen innan det är dags att släpa sig iväg till jobbet igen.
Sex arbetspass kvar till semester.
Sex arbetspass kvar till semester.
Sex arbetspass kvar till semester.
Glömde säga…
…jag köpte en parfym igår. En riktig parfym. Björn Borg. Sätter man det i samband med den inbokade frisörtiden skulle man kunna göra antagandet att jag är kvinna.
Visst är det lite äckligt?
burdusinabsurdum.wordpress.com 