Månad: september 2012

Good morning, whiskey…

…J kommer till stan i helgen. Jag vet inte om det är uppenbart men jag tycker det är lite jobbigt. Jag har redan lite ångest. Fast jag nog redan insett att det borde bli så. Det hade ju varit konstigt annars, egentligen.

…J flyttar till Göteborg efter helgen. Jag vet inte om det är uppenbart men jag tycker det är lite jobbigt.

Nu ska jag bara komma på en smart andningsövning och ett smart mantra för att fixa det hela. För att fixa allt. För att komma över vårt förhållande på samma sätt som jag kommit över honom. Hur gör man det? Hur kommer man över ett förhållande?

Ändrade planer.

Jag skulle egentligen redan vara på väg. Till jobbet. Tillbaka till stan. In i och ut ur affärer och annat skit. Men nä. Jag ska sticka klart halsduken. Den måste gå först. Jag vet inte riktigt varför, det bara känns rätt. Sticker direkt till mötet sen och sen ner på stan. Cykeln får vila på jobbet ett tag till.

Det här kan vara det mest meningslösa jag uppdaterat bloggen med. Förlåt. Fyra timmars sömn per natt i fyra veckor’ll do that to you.

Saker vi måste tänka på.

• Att ta det lugnt. Vi måste tänka på att ta det lugnt. Jag måste göra kopplingen mellan att mina magkatarrsymptom försvann och att ha varit borta från jobbet i några dagar.

• Att ta det lugnt. Vi måste tänka på att ta det lugnt. Jag måste inse att anledningen till att jag var hemma från jobbet i några dagar var att jag var sjuk. Ingen träning förrän tisdag!

• Att göra massor av saker. Jag måste göra massor av saker. På måndag måste städningen inledas, på tisdag ska jag tvätta, handla viktiga och nödvändiga saker, handla lite mindre nödvändiga saker som blir roliga att ge till M, boka in en tatueringstid, ha möte med distriktsstyrelsen. Dessutom kör vi igång med dvd-sidorna igen på fredag. Så jag måste se massor av film. Massor.

• Göteborg. Jag måste tänka på Göteborg. Vi måste tänka på Göteborg.

Alla dessa tankar och funderingar

Helgen i Göteborg lämnade mig med varm mage och förvirrad skalle. Och en pojkvän. Bara så där.

Jag bestämde mig för att tänka under veckan. Hur jag ska göra. När jag ska göra det. Det har gått sådär. Med tänkandet alltså.

Först sov jag inte på två nätter, sen var jag hos en neurolog, sen blev jag förkyld och nu har jag feber. Det enda jag försöker besluta mig för nu är om jag ska bestämma mig för att jag faktiskt är sjuk och stanna hemma i morgon, eller om jag ska ignorera det och åka med jobbet till jävla Katrineholm och prata med jävla katrineholmare om hur dom gör för att överleva trots minimala personella resurser.

Jag vet inte hur jag ska göra. Skallen sprängs.

Yttrandefrihet, religionsfrihet och vanligt hyfs.

Det är uppror igen, blodiga upplopp i muslimska delar av världen, i Libyen fick ett knippe amerikaner sätta livet till för att en uppretad folkmässa stormade ambassaden. Varför? På grund av en islamkritisk film, producerad i USA. Det är egentligen fel att kalla den islamkritisk. Den är inte kritisk. Den är hånfull. Jämför Muhammed med en åsna och såna saker. Jag har inte sett den själv, det ska erkännas, men det jag läst om den pekar inte på särskilt mycket saklig kritik. Mer bara skitsnack på högstadienivå.

Och det är såklart aldrig försvarbart med våld, särskilt inte dödligt sådant, särskilt inte mot folk som faktiskt inte har ett jävla skit med filmen i fråga att göra. Det är aldrig okej. Våld, krig, örfilar, svält och sånt – jag är emot allt det. Oavsett i vilken religions namn det rättfärdigas.

Men ärligt talat, gott folk. Bara för att vi har religionsfrihet och yttrandefrihet betyder det inte att vi kan och ska bete oss precis hur som helst. Yttrandefriheten ger mig rätt att säga vad jag tycker, men om jag går fram till random snubbe på stan och säger att han är ett jävla as, gillar att ligga med barn och är lika intelligent som en soffkudde – ja, då kan han faktiskt polisanmäla mig för förtal. Han kan dessutom bli rätt sur, med all rätta.

Det jag menar är, jag förstår inte varför det ska provoceras så överjävligt bara för att ”vi minsann kan och får, vi har minsann religionsfrihet och yttrandefrihet!” – vi måste väl inte bete oss som pissfittor bara för att?

Ja, Lars Vilks. Jag menar dig också. Hur oerhört kreativt du än må påstå att det är att fraternisera dig med högerextremister. Det är inte kreativt. Det är provocerande på alla sätt – ja, men det är inte kreativt. Bara för att det är provokativt är det inte konst.

Åh, låter jag som en batikhäxa? Ett sliddjur? En kränkt vänster-PK-AFA-kommunist-kulturmarxist? Jobbigt läge.

Magkatarren, hej-hej, magkatarren!

(mel. Sommartider, Gyllene Tider)

Jag är konstant hungrig. Om jag inte äter har jag ont. Magkatarr is the shit, bokstavligt talat. Var såpass länge sen jag åkte på det nu att jag nästan glömt hur hungrig jag blir. Företagshälsovården sa åt mig för hundra år sen att det funkar antingen så eller tvärtom. Antingen är man hungrig hela tiden eller så kan man knappt käka. Det är inte alls förvånande vilka symptom jag åker på, haha. Kvinnan som ger uttråkningskäkandet ett ansikte.

Idag har jag ätit mat, mat, croissanter, munk. Nu håller jag på att dö och längtar hem så jag kan äta mer. Det är inte klokt, det är det inte.

För övrigt: Idag lagade jag min allra första helveganska gryta. Den blev god.

Det var allt.

Jag skrev en grej.

Ni får gärna läsa det.

I dag är jag ledig och äter en miljard rostmackor till frukost. Jag har diskat och plockat. Jag ska laga mat.

Och hörni! Hittills funkar min utmaning alldeles utmärkt. Sedan förra måndagen har jag spenderat 315 kronor. Förutom i lördags på avtackningen, då gick det 400 spänn, men jag säljer en skänk för 500 den här veckan, så det går lite jämnt ut. Alltså kan man säga att jag spenderat 215 kronor. Och jag har mängder av mat. Mängder.

Jag är faktiskt lite mallig.