Pyssel

Jag är stubinstina alltså finns jag.

Går omkring och stör mig på att stubinstina är upptaget på WordPress. Tänker att det finns väl fan ingen annan på hela internet som kallar sig stubinstina? Det gör det inte heller, visar det sig. Det är jag som har skapat stubinstina.wordpress.com för typ sju år sen. Jubel.

Just nu håller jag på att exportera den här bloggen dit. Jag vet inte riktigt hur det funkar, men det lär vi ju få se.

Och ja. Jag vet. Jag borde jobba etcetera.

Och nu då?

Nu har jag fixat och haft mig. Och nu då? Den här bloggen känns för passé, för stor och åbäkig, inlägg från hundra år tillbaka. Jag vill ha en ny. Ändå. Jag är hopplös. Jag behöver hjälp. Jag knarkar bloggar.

Motionera mera.

Min plan på att träna varje dag kom på skam redan under dag två eftersom jag kom till badhuset en kvart efter stängning. Så går det när man tror att det är fredag på en lördag. Fick bli en promenad i stället. Inte helt uselt, men inte så bra. I morgon är det valdag, då blir det långträning som uppvärmning. M kommer vara bakis i vilket fall. Sen plocka lite här hemma. Vid sju tänkte vi inleda en liten valvaka. Syrran kommer, kanske grannarna. Jag är så himla, himla, himla, himla nervös.

Alltså. Så himla nervös.

Det där när klockan ringer 06.00…

…och man har somnat vid tre-halv fyra. Det där, ni vet. När jag fortfarande, tre timmar innan jag skulle gå upp, tänker att jag lägger fram träningskläder ifall att jag blir sugen på att träna innan jobbet. Haha. Haha. Haha. Och så vidare.

Kläderna är med till jobbet i stället, tänkte sticka dit direkt efteråt. Har fått en idé om att jag ska träna varje dag. I alla fall en vecka eller så. Jag tror på nåt sätt att om jag kör slut på kroppen kommer huvudet lugna sig. Eller så. Det vore schysst i alla fall. Inte för att jag känner mig lika jobbsliten nu som före semestern, men det snurrar så i huvudet. Hela tiden. Flera nätter i rad har jag drömt om antingen politik eller arbete. Eller båda i kombo. Jag har festat med Lady Dahmer, räknat röster på valnatten, debatterat mot sverigedemokrater och fan vet vad.

Om jag bränner ut mig i år och ska berätta för någon om när det började så tror jag det var i morse. När jag läste en tidning från 18 augusti utan att fatta det. Trots att mannen som skrivit ledartexten gick bort för några veckor sedan. Trots att det var gamla nyheter i topp. Trots att jag var med och gjorde den jävla tidningen. Det var en helt bisarr upplevelse när jag insåg det.

Kommer inte ihåg om jag skrev igår om min sociala medier-fria vecka. Men så tänkte jag i alla fall. När det jävla valet är över ska jag logga ur. Läsa, sticka, träna, sova i en vecka. Ja. Och jobba såklart.

Jag gjorde en bokhörna i stället.

Det blev inget badhus. Det blev en bokhörna. Jag har haft en förut, för längesen, och när jag fick hem gungstolen som stått hos farmor bestämde jag mig för att skaffa en igen. Men den har mest varit en avstjälpningsplats för kläder, verktyg, tidningar, garner och en och annan katt. Men i dag satte jag igång och rensade undan lite, fixade, dammsög, och voila: En läshörna. Lyckan är stor. Just nu läser jag Den frusna trädgården. Småmysig, om än inte strålande.

Innan jag köper lotter.

Jag har inte hunnit lämna lägenheten än, nämligen. Så jag tänkte att jag kan tänka på saker jag tänker göra här hemma först. Som att fixa den där plugghörnan. Givetvis tänker jag inte att jag ska ta lilla rummet och göra till studierum. Nej, då. Jag är ju inte dum, det är katternas rum. Däremot tänker jag nog flytta in deras klösmöbler där, till och med den röda fina som är så snygg till bokhyllan.

Sen ska det hända grejer. Stora jävla otympliga skitfula byrån som min granne av outgrundliga anledningar vill ha ska flyttas in till nämnda granne. Filmhyllan ska vältas ner så den blir kombinerad tv-och filmhylla. Då får jag lite utrymme att dra in högtalare och sånt, så en slipper snava på dom när en snabbt måste ut i köket för att fylla på popcornskålen i en reklampaus. Sen flyttar jag min stora fina horröda bokhylla till väggen mot garderoben. Och sen. Sen har jag utrymme för en alldeles superfin plugghörna där bokhyllan står nu. Det kommer bli pissebra.

Jag börjar i dag. Med att tömma den skitfula byrån. Och märka sladdar.

Det är kul att tänka. Nu ska jag få dricka lite kaffe också.

Fail of the day.

Tina på jobbet har en del på sin sida varannan vecka som hon kallar för ”Fail of the day”. Jag ska också ha en sån. Här. I alla fall nu. I natt.

Jag hade varit i lägenheten i omkring trekvart innan jag insåg att det där klingande ljudet jag hörde när jag tog upp nycklarna när jag kom hem antagligen inte var ett löst mynt som trillade ur fickan utan min extranyckel som syrran gett tillbaka i helgen. Jag kollade fickan på jackan – ingen nyckel.

Skönt. Liksom. Det är ju ändå bara tio minusgrader ute. Så jag tog på mig sockar, tofflor och plockade med mig ficklampa. Och letade. Och letade. Alltså, det är inte superenkelt att hitta en silverfärgad nyckel på asfalt täckt av is. I mörker. I arktisk temperatur.

Efter tjugo minuter, drygt, gick jag in. Funderade på vad man egentligen får betala för att ersätta en extranyckel. Och så kollade jag i andra jackfickan.

En ny dag. En tisdag.

Jag tränade ju faktiskt igår. Första gången sedan Göran Persson konfirmerade sig. Jag har lite träningsvärk idag. Men frågan är om jag inte ska gå dit idag också. Jag är lite sugen. Lite sugen. Och benen är hårigare än någonsin. Ärligt, alla vet att det blir roligare att träna om man är hårig. Jag vet det. Ni vet det.

Jo. Jag gör det nog. Sen ska de sista klapparna hämtas ut från posten och sen, mina vänner, ska de slås in. Sen kanske jag dricker kaffe igen.

Lediga dagar är bra dagar.