J – ämt bäst
E – gendomlig
N – ajs
N – ödvändig
Y – vig
Och du. Du ska få en låt också. Jag hörde den här första gången på vägen hem från jobbet, nu i natt. Den är till syrran också. Jag tror ni kommer gilla den båda två, själv kan jag inte sluta lyssna på skiten, så jävla bra.
…är det skönt att ha lovat att gå till och från jobbet när väderprognosen lovar 15-20 minusgrader nattetid den närmsta veckan. I’m as happy as a pig in poop.
Günter Wallraff är en av de hårdaste, coolaste, fränaste och mest ihärdiga människor som världen skådat. Om jag skulle vara tvungen att leva mitt liv som tysk man född på 40-talet (innan kriget slutade) skulle jag valt att leva hans liv.
Många gånger har han varit i direkt livsfara under sina undercover-uppdrag, men lika många gånger har han bara offrat sitt liv, i flera månader, för att dygnet runt leva som en annan person. Det krävs rätt mycket stake och ork för att göra det. Jag är så där som jänkarna säger, in awe, över hans bedrifter.
I Sverige har flera exempel på wallraffande journalistik funnits. I Malmö jobbade en tjej på en massa svartkrogar under falsk identitet för att sedan skriva ett reportage om det hela. Rasismen hos Stockholms krogvakter har undersökts av kulturellt mixade grupper som sedan har redovisat – rätt pinsamma och äckliga – resultat.
Och en Expressenjournalist bestämde sig för att kolla om det faktiskt var så enkelt som många påstod att skaffa sig illegala vapen. Det var det. Det är otäckt. Han skrev om det hela, lämnade in vapnet till polis – och nu har halva Expressenredaktionen fällts för vapenbrott, anstiftan till vapenbrott och medhjälp till detsamma.
Wallraff skäms.
Hej, och goddag.
Jag har varit ute på internet idag och läst en del. Tänker länka till två saker, ett blogginlägg som är gammalt men fantastiskt och en debattartikel som är lite gammal men sjukt aktuell.
För övrigt har jag tränat idag för första gången på sanslöst länge. Jag fick muta mig in på Friskis och är därmed pank. Men juggemaffian är belåten.
Adjöss och godbaj.
Jag är trött på att vara i oform. Jag är lat och seg. Ju mindre jag tränar desto tröttare blir jag. Det duger inte. Jag måste rycka upp mig.
Malta är bokat! Kommer bli så phett, som kidsen säger. Jag är sjukt peppad. Världens bästa tradition har fötts, sanna mina ord.
Det är allt. Jag orkar inte krama ur mig något mer. Har skrivit för mycket politik på sistone på andra ställen så jag ids inte göra det här också.
Piggelin, för övrigt. Kan vara världens bästa snacks. Synd att Majsan också tycker det.
Det är aldrig för tidigt heller.
Kamrat S såg till att jag vaknade upp till den här människoföraktade krönikan.
Nu vill jag ju bara spy. Får man sjuka sig på grund av ilska?
Vargjakten. Den är igång nu. Igen. En gång till, fast det är svårt att förstå hur det någonsin ens kan ha hänt förut. Men nu ska man skjuta 18 vargar till. Och jag är överens med EU. Kors i taket, som man säger.
Det är en sån dag idag. Förhoppningsvis. Det måste göras något här hemma. Har inte orkat städa på över en vecka, bara jobbat och sovit. Å andra sidan har jag ju inte riktigt orkat stöka ner så överjävligt heller, men det räcker uppenbarligen med att befinna sig i ett hem för att det ska bli rörigt.
Så idag är det en fixardag. Lite av varje. Badrum, vardagsrum, kök. Ikväll ska jag på krogen och gå på spelning för första gången på hur länge som helst, känns det som. Är väldigt taggad och märkligt nog lite nervös. Fan vet varför. Men jag har funderat sedan igår på vad jag ska ha på mig, det är ett tecken på att jag är nervös. Innan GP-lunchen i höstas funderade jag outfit i flera veckor. Ska jag till jobbet funderar jag i ungefär fem-sex sekunder. Summa summarum: Inte i närheten av lika nervös som inför GP-lunchen, mer nervös inför ett jobbpass. Kanske kan man bara kalla det lite pepp.
Så, första inlägget på en miljon år består av ordbajs och snömos. Enjoy!
burdusinabsurdum.wordpress.com 