Jag fick en sån, en riktig ni vet, av syrran i julklapp. Den kommer nog få göra skäl för sitt namn. Frågan är om bloggen blir lidande, eller om jag helt enkelt ska dela upp – slänga ut allt som inte är oerhört privat här och ta resten i dagboken. Jag vet inte. Hittills har jag fyllt tre sidor med saker jag inte ens vill läsa själv.
Denna dagen är dagen av tvära känslokast. Mycket ilska har det varit. Och en hel del sorg. Som sig bör en måndag som är en söndag – det är liksom som veckans sämsta ligger med veckans näst sämsta och får en oerhört sämst avkomma. Den sämsta avkomman heter ”sms-kontakt” och borde ha aborterats för flera veckor sedan.
Jösses, jag kanske håller på att förlora förståndet.
Nåväl, vågen säger 65 + för första gången på riktigt länge. Jag funderar på att koka fåniga mängder pasta med ost bara för att reta den fan ännu mer. I morgon är det dags för arbetsvecka igen. Och jogging. Igen.
Till sist:
Cock, balls.
—
PS. Till sist igen: Jag läste det jag skrivit och grinade ett tag. Jag tror på den. Jag tror på dagboken. Det har varit så jag tagit mig igenom hela livet, skrivande. Så också denna gång.
burdusinabsurdum.wordpress.com 